lördag 19 mars 2011

Rädsla för intimitet

Hur kan man övervinna ångest & rädsla i relationer?
(Jag lägger in en översatt artikel som från början skrevs av| Laurie Pawlik-Kienlen Dec 3, 2006)

Hämmas din relation av känslomässiga murar & hinder, hemligheter och tystnader?
Rädsla för intimitet är vanligt hos vuxna, speciellt om du har tagit skada i det förflutna.
Rädsla för intimitet är den exakta motsatsen till det nära förhållande du hade med din bästa vän när du var liten. Du kan vara lycklig nog att ha en bästa vän nu, men djupet och omfattningen av denna barndomens vänskap kan tyckas oslagbart, eftersom du då delade alla dina hemligheter. Rädsla för intimitet - gömma sig bakom känslomässiga murar och barriärer - var oftast inte något problem. Att övervinna rädsla för intimitet och ångest fanns inte ens på kartan.

Rädsla för intimitet är ett vuxenproblem
Rädsla för intimitet innebär ovilja att öppna upp och avslöja ditt sanna jag, kanske för att du har blivit sårad i det förflutna. Eller, om du växte upp i ett emotionellt och socialt sluten miljö och aldrig lärde dig vara sårbar för antingen vänner eller älskare, kan du ha svårt att öppna nu. Detta är rädsla för intimitet.

Vi har alla blivit bedragna och sårade av nära och kära i stora och små mått - tusen små svek. Oberoende av om smärtan var misstag eller avsiktligt orsakade, är vi naturligtvis tveksamma till att öppna oss upp igen. Att inte vilja vill bli sårad kan leda till en extrem rädsla för intimitet.
Personlighetsegenskaper såsom inåtvändhet och extroversion kan också bidra till rädsla för intimitet, och så också depression och ångest.

Rädsla för intimitet är annorlunda än rädsla för engagemang. Du kan vara gift och inte känna din partner känslomässigt, intellektuellt eller andligt. Faktum är att ensamhet i äktenskap/relation är svårare än att vara ensam som singel eller änka. Relationsensamhet kommer av rädsla för intimitet i en eller båda parter.

Att bli mindre rädd
Den starkaste grunden för en intim koppling är att börja med en bra vänskap. Oavsett om du är vän eller älskare (eller båda).
Det finns tre delar av en stark, sund relation: äkthet, kommunikation och ärlighet.
Dessa tre element kan sänka rädslan för intimitet.

Tre faktorer som minskar rädslan för intimitet:

1. Äkthet
Dina känslor matchar dina ord och handlingar. Om du känner dig arg eller svikit, kan du uttrycka dig själv med ord och beteenden (kom ihåg att 90% av kommunikationen är icke-verbal, vilket innebär att även om du inte uttalar dina känslor, kommer det du gör avslöja dem).
Prova meningar som "Jag känner mig ledsen för att jag hoppades att se dig där" eller "Jag är arg och frustrerad eftersom jag var beroende av dig att ta med soporna ut, och nu kommer inte sopbilen tillbaka förrän nästa vecka . "
Istället för att gömma sig bakom rädsla för intimitet, kliver man ut och avslöjar sig själv. Du kommer att känna dej sårbar och rädd - men det går inte att komma runt det!

2. Kommunikation
Ömsesidigt självutlämnande inträffar när ni två delar era personliga och vardagliga erfarenheter. Du öppnar upp på samma nivå, till exempel, ni båda diskutera erfarenheter av att vara bedragen i det förflutna - eller ingen av er delar den. Ni möter varandra på samma nivå i fråga om mängd och typ av personliga erfarenheter och tankar ni avslöjar. Om ömsesidigt självutlämnande inte sker, då är ni i ett obalanserat förhållande.
En partner har öppnat sitt hjärta, medan den andra har gömmer sitt. Detta är rädsla för intimitet, och kan minskas genom att helt enkelt tala om det.

3. Ärlighet
Ni talar om vad som händer i era liv, hur ni verkligen känner och vad ni egentligen tycker. Du visar vad som är viktigt för dig, vilket bygger förtroende i er relation. Du spelar inte spel, så som att förvänta dej att din partner ska läsa dina tankar eller se hintar, istället för att säga vad du verkligen menar. Du kan fortfarande ha en rädsla för intimitet, men du är ärlig om det.
Ju längre rädsla för intimitet pågått, desto värre blir det - och ju svårare är det att övervinna. Nu är det dags att möta din rädsla för intimitet och få ett större, djupare liv!



Men hur gör man då?
Rädsla för intimitet är att gömma sig bakom emotionella murar.
För att övervinna rädsla för intimitet, måste du utveckla förtroende och sårbarhet i din kärleksrelationer.

Att övervinna rädsla för intimitet handlar om att lära sej att vara sej själv i en relation - vilket innebär att utveckla tillit och sårbarhet i kärleksrelationer.

Detta är enkelt i teorin, i praktiken är svårt! Intimitet i kärleksrelationer innebär att dela vad du verkligen tycker, tror och känner. Det handlar om att öppna upp ditt hjärta och sinne, och låta andra göra detsamma. Intimitet är riskabelt, varför rädsla för intimitet ofta utvecklas.
Att utveckla tillit och utsatthet i din kärleksrelationer kan vara skrämmande - men gör det och övervinna rädsla för intimitet kan förbättra dina relationer och fördjupa ditt liv!
Intimitet har med äkthet att göra, eftersom båda innebär att man avslöjar sitt sanna jag.

Rädsla för intimitet är vanligt och kan vara relaterade till rädsla för engagemang - men de är inte samma sak. Du kan vara gift eller åtagit dej att vara partner, men är inte känslomässigt intim. Du kan vara kär, men binder dej inte. När man övervunnit rädslan för intimitet kan man börja ha verkliga känslomässiga och fysiska relationer.


Tecken på att man är rädd för intimitet
  • Avsiktlig undanhållande av personlig information är troligen rädsla för intimitet.
  • Sluta sej (eller gå därifrån) när andra berättar om sina tankar och känslor.
  • Kritisk mot dig själv och andra, är rädsla för intimitet.
  • Känslor av ilska eller obehag när andra uttrycker sina tankar och åsikter.
  • Brist på kärlek med nära och kära kan indikera rädsla för intimitet.
Glöm inte att vissa människor är helt enkelt mindre demonstrativa om sina känslor, att detta inte nödvändigtvis tyder på en rädsla för intimitet. Kom ihåg att du kan arbeta för att vara dig själv och utveckla tillit och utsatthet i din kärleksrelationer, men du kan inte ändra dina nära och kära.


Hur jobbar jag på intimiteten?

  • Lär dej känna igen din vana att gömma dej bakom känslomässiga murar, oavsett om det är att tyst dra sej tillbaka eller att vara alltför översvallande och pratsam. För att övervinna rädsla för intimitet, måstedu se dig själv objektivt.
  • Inse det att dölja inte behöver betyda verbal tystnad. Du kan dölja ditt verkliga jag och fortfarande vara den utåtriktade centrum för uppmärksamheten eller ledaren i flocken.
  • Märker när du gömmer, och medvetet beslut om du ska fortsätta (ibland kan man inte nödvändigtvis vill spilla din tarmar - du måste urskilja när man ska öppna upp). När du försöker övervinna rädsla för intimitet, måste du välja när de vill öppna upp.
  • Tala om för din partner att du vill dölja, och du känner dig obekväm att tala om dina tankar. Att övervinna rädsla för intimitet innebär att man delar din obehag och rädsla, speciellt med någon man älskar. Kommunikation gör att det ofta negativa känslor försvinna.
  • Öva att dela en tanke åt gången. Ta små steg med folk du litar på, snart dela själv ska bli en vana och du kommer att vara bekväm att utveckla tillit och utsatthet i din kärlek relationer. Du kan övervinna din rädsla för närhet - ett steg i taget.
  • Söker hjälp av en kurator om dessa åtgärder inte fungerar för dig. Det finns underliggande problem som gör dig rädd och behandlar dem som direkt kan vara det enda sättet att övervinna din rädsla för intimitet.
  • Att övervinna rädda för intimitet: Du kan inte ändra din partner
  • Annat än att uppmuntra öppenhet och ärlighet, kan du inte göra något för att ändra din partners rädsla för intimitet - precis som du inte kan räkna med att ändra deras personlighet eller vanor. Du kan berätta hur din partners brist på intimitet gör dig (t.ex. "Jag känner mig rädd när jag inte vet hur du känner när vi slåss."), Och önskningar för en närmare kärleksförhållande. Ju mer du diskutera rädsla för intimitet, desto mer kommer din partner kan öppna. Att övervinna rädsla för intimitet kräver ärlighet på båda sidor.

fredag 18 mars 2011

Kommunikation och EQ

EQ är att sätta namn på känslor



Känslomässig guidning i samtal med andra
När människor kommer till oss för stöd och tröst ger vi dem ofta råd. I själva verket är vår uppgift snarare att hjälpa personen att själv sortera i sina känslor och identifiera vad som är problemet.
Det kan man göra på följande sätt:

1. Lyssna på personen med full uppmärksamhet.
Det där har man ju hört förut, men är många gånger svårt. Men prova tänk att du ska vara öppen för att
vad den andra säger kan förändra dej. Och det är den öppenheten som är aktivt lyssnande.

2. Hjälp personen att sätta namn på sina känslor.
Ex:
Det låter som att du är rädd?
Känner du dej ledsen?
Jag hör att du är arg. Känns det så?

3. Be personen att fundera på om det finns något personen själv kan göra åt situationen.
I annat fall att förhindra att det inte blir så igen. Du själv ska inte göra något annat än dessa tre steg, dvs inte sätta igång att lösa situationen i ditt huvud och ge råd till den du talar med.

* Ge personen gåvan att själv få hitta sin personliga lösning.
Då kommer han/hon känna sej smart, du kommer att prisas när det händer och dessutom kommer lösningen vara anpassad efter den andra personen och inte dej. De flesta vill bara ha nån som lyssnar. Ge endast råd om personen uttryckligen säger - "har du nåt råd?". När du blivit van vid att göra så kommer du märka att du är mycket mer fri när du inte binder din energi i andras problem. Du får istället ha din energi själv och blir friskare.
Dessutom finns den stora risken att du får skulden om din lösning inte fungerar. Lämna ansvaret till den som har problemet.

Känslomässig guidning för en själv
Man kan med fördel använda känslomässig guidning på sej själv också.

1) Lyssna
På vad man själv säger till sej själv och till andra.
På vad min kropp säger – är den t.ex. spänd? (rädd, arg, lugn osv)
Vart i kroppen känns det?

Många gånger kan hjärnan tänka att allt är bra, men kroppen känna sej spänd. Tänk på att
huvudet kan fungera under illusioner, men kroppen är ärlig. Kolla med kroppen när du ska guida dej själv.

2) Sätt namn på känslan/känslorna.
”Jag är...rädd”

3) Vad kan JAG göra?




onsdag 16 mars 2011

Hur vet man vad som är sund kärlek?

En sund kärleksrelation börjar med att man först har en sund kärleksrelation till sej själv. För det är först när vi har en sund relation med oss själva som vi kan ha en bra relation med någon annan.

Så för att i framtiden få njuta av en sund kärleksrelation så börjar man först med det som står i spalten "i mitt eget liv". Och först när man har det som står där är det dags att tänka på att träffa nån. En relation ska endast berika livet, inte fylla ett behov, eller ett hål.

Först när du kan fylla ditt eget liv
Först när du kan fylla ditt eget liv med mening kan sund kärlek uppstå i en relation.
Osunda människor dras till osunda, sunda dras till sunda. Därför kan man också använda ens partners sundhet/osundhet som mått på hur långt kommen man är i processen. Ju mer du arbetar på att älska dej själv, desto mer älskande partners kommer att dras till dej och du till dem. Helt naturligt.
Börja alltså först med att skapa ett tryggt, kärleksfullt eget liv så löser sej resten automatiskt.

        I mitt eget liv                                    Som par
Mitt eget liv är tryggtSäkerhet och stabil bas. Vi vet var vi har varandra i grunden. 
Jag vet vad jag själv tycker och villFörutsägbarhet och gemensamma värderingar. Vi har en liknande människosyn och syn på livet.
Jag kan kommunicera öppet och raktÖppen och rak kommunikation.
Vi spelar inga spel.
Jag tar ansvar för mej själv och mitt livBåda tar ansvar för relationen.
Båda vårdar relationen.
Jag tar ansvar för att tillfredställa egna behovBådas behov respekteras.
Jag tycker om mej självVi accepterar och uppskattar varandra
Jag vet vad jag tycker om sexuellt och vilka gränser jag harSex är en ömsesidig njutning och är på bådas villkor.
Jag tar ansvar för min egen utvecklingFrihet och egen utveckling.
Båda ska få utvecklas i sitt eget liv.
Jag har en vänskapskrets jag tycker om Riktig vänskap och egna vänner.
Man är både äkta vänner i relationen och båda har samtidigt egna vänner utanför den som man vårdar.


måndag 14 mars 2011

Tecken på tillfrisknande från relationsmissbruk


  • Jag är medveten om mina känslor och identifierar dem, ofta I stunden.
  • Jag omfamnar mina känslor som giltiga och viktiga. Jag är ärlig mot mej själv.
  • Jag fokuserar på mitt välbefinnande. Jag vet skillnaden mellan att bry sej och att ta hand om.
  • Jag litar på min förmåga att göra effektiva val.
  • Jag accepterar mej själv som jag är. Jag tror på framsteg framför perfektion.
  • Jag känner mej värdig erkännanden, hyllningar eller presenter som jag får.
  • Jag tillfredställer mina egna behov och vad jag vill ha när det är möjligt. Jag öppnar mej för hjälp när det är nödvändigt och lämpligt.
  • Jag har förtroende för mej själv. Jag söker inte längre andras erkännande av mina tankar, känslor och handlingar.
  • Jag ser mej själv som en älskbar och värdefull person.
  • Jag är djupt rotad i mina egna värderingar, även när andra inte håller med, misstycker eller blir arga.
  • Jag kan separera mina känslor från andras känslor.
  • Jag lämnar situationer som känns otrygga eller som inte ligger i linje med mina mål.
  • Jag respekterar mina egna åsikter och känslor och uttrycker dem på ett lämpligt sätt.
  • Jag tänker främst på min egen vilja när jag tillfrågas att vara med på andras planer.
  • Min sexualitet är grundad i genuin intimitet och närhet. Jag vet skillnaden mellan lust och kärlek.
  • Jag förstår att, med få undantag, är andra människor kapabla att sköta sitt eget liv. Mitt jobb är att låta dem göra det.
  • Jag accepterar och värderar andras olika tankar, känslor och åsikter.
  • Jag känner mej bekväm med att se andra ta hand om sej själva.
  • Jag är en empatisk lyssnare, som bara ger råd när jag direkt tillfrågas göra det.
  • Jag tänker noga och ärligt efter vad som är min motivation när jag vill ge en present till någon.
  • Jag känner mej älskad och accepterad för den jag är, precis som jag är.
  • Jag utvecklar relationer med andra baserade på jämlikhet, intimitet och balans.

lördag 12 mars 2011

Dramatriangeln - det destruktiva spelet

Ett av de mest effektiva verktygen att komma ur destruktivitet är att använda sej av Karpmans Dramatriangel. För er som inte har kommit i kontakt med den förut bifogar jag en länk som förklarar den.
Hörnen på triangeln kallas dock lite olika beroende på vem man pratar med - jag föredrar kalla "tyrannen" för förövare eller förföljare och "hjälparen" för räddare.

Här är länken: # 128 – Karpmans drama triangel

(accuse = anklaga, rescue = rädda, act as victim = spela offer)


TRIANGELN

Du är i triangeln om du

  1. anklagar och kontrollerar (Förövarhörnet)
  2. tar över andras ansvar, gör för mycket för någon eller tycker synd om andra (Räddarhörnet)
  3. ältar, tycker synd om dej själv, gnäller och vill att andra ska ordna ditt liv (Offer)

Stanna upp och känn vad Du egentligen känner
- är du rädd?
- känner du dej övergiven?
- behöver du ha närhet?
- bli förstådd och bekräftad?
- är du arg?
eller något annat?
Vad och vem handlar dina känslor egentligen om?

Vad behöver du göra för att ta hand om den känslan
 på ett sunt sätt?


Tyrann, Förövare, förföljare är den som
kontrollerar, gör andra illa, anklagar t.ex.

Räddare är den som
Gör mer för andra än vad som är rimligt, lägger sej i andras problem,
vill vara till lags, glömmer sej själv för att ta hand om andra, "ställer upp",
ofta är någon som folk "talar ut hos" men som inte själv får tala ut.

Offer är den som
Låter sej bli dåligt behandlad, tar skit från andra, ältar problem,
tänker att det inte är nån idé, ingen tycker om mej, jag måste vara här för vem ska annars tycka om mej osv.

Man har oftast ett favorithörn som man utgår ifrån och tillbringar mest tid i, men så fort nån annan ställer sej i ett annat hörn så reagerar man på det genom att ställa sej i ett motsvarande.

Ett exempel:
Någon anklagar dej (förövare) - du ställer dej i offerhörnet och tycker synd om dej ("jag mår ju så dåligt"). Då blir förövaren mild och säger att han ska hjälpa dej (räddar) - då ryter du till och säger "det borde du tänkt på tidigare" (anklagar dvs förövare).
Vilket bara leder till att partnern ställer sej själv i offerhörnet och tycker synd om sej "du slänger alltid skit på mej" - du går då över och räddar partnern "kom älskling" och försöker kramas. "Äh lägg av!" säger han och ställer sej i förövarhörnet igen...

Lösningen att komma ur den här katt-och-råtta-leken är att känna efter vad det är för känsla man egentligen bär på och sen agera på DEN KÄNSLAN inget annat. Inte på partnern/arbetskamraten osv. Du börjar då att agera på dej själv- i motsats till reagera på andra.

fredag 11 mars 2011

Vad är en dysfunktionell relation?


!!!Varningssignaler på en dysfunktionell relation!!!

* Spänningstillstånd, intensivt, stark energi (kan misstas för "passion")
* Inte känna sej säker
* Att man styrs av sina impulser, inte tänker efter om det man gör är bra för en
* Kontroll
* Att anpassa sej för mycket
* Att övriga livet glöms bort, fullt fokus på den andre och relationen
* Besatthet/totalt uppfylld av den andre


Det förlänger ditt eget och andras dysfunktion eller missbruk

* Om man inte talar om problemet
* Om man drar sej undan och att inte störa
* Om man ursäktar sitt eget eller den andres missbruksbeteende (han mår ju så dåligt)
* Att man tar på sej skuld för saker som andra har gjort eller gör
* Ta över ansvaret när andra gjort eller gör fel och kontrollera/rädda
* Förhandlar (om jag ställer upp på trekant så kanske han inte är otrogen, amfetamin är bättre än heroin osv)
* Skydda den beroende från konsekvenser av hans eller hennes handlande (ex ljuga för jobb, vänner och familj)
* Att ge upp sej själv och sitt liv


Tänk på, det är detsamma för dej!
 - om du är tyst om dina egna problem
 - om du isolerar dej
 - om du ursäktar ditt eget beteende, t.ex "jag måste, för jag mår så dåligt".
 - om du kastar skulden på andra för dina fel (han går inte att lita på så jag måste kontrollera)
 - om du lägger över ansvaret för ditt liv på någon annan eller samhället (han måste ändra sej så att jag får må bättre, mina föräldrar måste ändra sej så att jag kan bli trygg)
 - förhandlar till dej fler tillfällen att relationsmissbruka (bara kontrollera/träffas den här sista gången, sen inget mer)
 - om du ljuger för din terapeut, dina vänner eller familj om vad du gjort, hur det egentligen ligger till, eller vad din partner gör. Låtsas att allt är bättre än det är.

 - så förlänger du problemet hos både dej och din partner