Dramatriangeln - det destruktiva spelet

Ett av de mest effektiva verktygen att komma ur destruktivitet är att använda sej av Karpmans Dramatriangel. För er som inte har kommit i kontakt med den förut bifogar jag en länk som förklarar den.
Hörnen på triangeln kallas dock lite olika beroende på vem man pratar med - jag föredrar kalla "tyrannen" för förövare eller förföljare och "hjälparen" för räddare.

Här är länken: # 128 – Karpmans drama triangel

(accuse = anklaga, rescue = rädda, act as victim = spela offer)


TRIANGELN

Du är i triangeln om du

1. anklagar och kontrollerar (Förövarhörnet)
2. tar över andras ansvar, gör för mycket för någon eller tycker synd om andra (Räddarhörnet)
3. ältar, tycker synd om dej själv, gnäller och vill att andra ska ordna ditt liv (Offer)

Stanna upp och känn vad Du egentligen känner –

- är du rädd?

- känner du dej övergiven?

- behöver du ha närhet?

- bli förstådd och bekräftad?

- är du arg?

eller något annat?

Vad och vem handlar dina känslor egentligen om?

Vad behöver du göra för att ta hand om den känslan

 på ett sunt sätt?

Tyrann, Förövare, förföljare är den som

kontrollerar, gör andra illa, anklagar t.ex.

Räddare är den som

Gör mer för andra än vad som är rimligt, lägger sej i andras problem,

vill vara till lags, glömmer sej själv för att ta hand om andra, "ställer upp",

ofta är någon som folk "talar ut hos" men som inte själv får tala ut.

Offer är den som

Låter sej bli dåligt behandlad, tar skit från andra, ältar problem,

tänker att det inte är nån idé, ingen tycker om mej, jag måste vara här för vem ska annars tycka om mej osv.

Man har oftast ett favorithörn som man utgår ifrån och tillbringar mest tid i, men så fort nån annan ställer sej i ett annat hörn så reagerar man på det genom att ställa sej i ett motsvarande.

Ett exempel:

Någon anklagar dej (förövare) - du ställer dej i offerhörnet och tycker synd om dej ("jag mår ju så dåligt"). Då blir förövaren mild och säger att han ska hjälpa dej (räddar) - då ryter du till och säger "det borde du tänkt på tidigare" (anklagar dvs förövare).

Vilket bara leder till att partnern ställer sej själv i offerhörnet och tycker synd om sej "du slänger alltid skit på mej" - du går då över och räddar partnern "kom älskling" och försöker kramas. "Äh lägg av!" säger han och ställer sej i förövarhörnet igen...

Lösningen att komma ur den här katt-och-råtta-leken är att känna efter vad det är för känsla man egentligen bär på och sen agera på DEN KÄNSLAN inget annat. Inte på partnern/arbetskamraten osv. Du börjar då att agera på dej själv- i motsats till reagera på andra.